Satmaran

Jag gillar inte att känna mig i underläge, det gör jag verkligen inte. Och finns det något som gör att man känner sig just i underläge, så är det att bli förminskad genom att bli överkörd. I detta fall att någon tar över ens arbetsuppgifter. Visst, det är kanske inte en så stor grej om man ser på det i ett vidare perspektiv, men inte desto mindre. För mig handlar det om principen. Är det min uppgift, så är det. Och bara för att man är chef (inte min), kan man inte bara göra som man vill. Man kan ju åtminstone informera mig om det. Men nej, detta är ju ett specialfall så då kunde ju hon lika gärna göra arbetet. Tycker hon. Men ser inte att detta undergräver den lilla auktoritet jag ändå har. Undergräver mitt jobb. Är det jag som ska skriva, så är det jag som ska skriva. Så ser åtminstone jag på det. Bara för att X gillar att skriva, betyder inte det att det är X:s grej att göra det. I synnerhet inte när X är anställd att göra nåt helt annat. Men vad fan. jag sätter mig över detta. Har i alla fall sagt till. Hoppas att man kan lära somliga gamla hundar att sitta i alla fall. Det skulle göra mina dagar så mycket enklare.