Marknadsföring i butik.

Sydsvenskan skriver idag om ett intressant ämne, nämligen hur butiker kan arbeta för att få kunderna att handla maximalt. Jag skriver "kan" eftersom jag, när jag läste om några av de mest tydliga åtgärderna - som att placera frukt eller bröd närmast ingången - inte kände igen mig när det gäller den butik som jag och min sambo oftast storhandlar i.

Nåväl. Mycket intressant ämne detta, som sagt. Visserligen inget nytt egentligen, men ändå nåt man kan berätta om då och då. Tror vi konsumenter har ett visst intresse i att veta hur vi blir duperade. ;-)


Några punkter som, enligt artikeln, får oss att handla mer är:

• om kundvarvet går motsols (det gör det inte i "vår" butik).
• stora korgar fulla med färgglada varor - ökar köpen med 500%!. Här kan jag tillägga att det är på liknande sätt det fungerar med annonser: folk köper mer ju rörigare och plottrigare en annons (i t.e x. en dagstidning) är. Helt vansinnigt egentligen.
• exponeras en vara mot blå bakgrund istället för en röd, kan man ta mer betalt för den.

Ja, jisses. Man är verkligen styrd. Men vad gör väl det, så länge man hittar det man vill ha är det väl inte hela världen om man handlar nåt (nytt och spännande) på impuls?

Måste iofs lägga in en brasklapp: det är jäkligt fult hur vissa butiker placerar ut riktigt onyttigt snask - typ chokladbollar, mastiga kakor och annat liknande - vid FRYSDISKARNA när man ska köpa sin kycklingfilé! Personligen har jag inte problem med att jag köper ändå, men jag tänker dels på de stackars föräldrar som måste parera och tjafsa med barnen som absolut vill ha så fort de ser, samt på de som lider av matmissbruk och som köper utan att ens tänka på om de vill ha nåt...

Well, well. Söndag idag. Blir väl till att storhandla. ;)

Morgan Pålsson-wannabes?

Alltså, jisses. Ibland undrar man ju vart världen är på väg, nu när man inte ens orkar skaffa fram äkta bilder. Förra veckan var det danska journalisten som sade sig vara i Irak när han i själva verket var i Kuwait. Och nu var det Tuffa Ryssland som skulle bli först med sin u-båtsexpedition till Arktis - och nyhetsbyrån Reuter (och alla som sen spred materialet vidare) visade bilder från... filmen Titanic! Vansinnigt eller vad?! Här kan du se bevisen.

Haha, man skulle ju kunna tro att det var Morgan Pålsson som stod bakom allt! :-)

Skrubba, skrubba, skrubba bort huden!

I dagens nätupplaga av Svd, kan man läsa om hur överhygieniska vi i västvärlden är. Vi tror att vi måste duscha, skrubba, tvåla in och borsta bort vartenda uns av smuts för att vi ska få lov att vara moderna människor.

Det verkar åtminstone vara så den övergripande idealbilden ser ut; (väldigt) ren och hel är det som gäller. Och jag klagar inte, inte minst eftersom jag är känslig för lukter - och särskilt då svettlukter och andra typer av kroppsliga odörer.

Vissa duschar inte bara en, utan två - eller ännu värre: TRE gånger om dagen! Alltså som vana, inte som undantag (som när man kommer på att man ska ut på kvällen och därför duschar en gång och så "råkar" man ha sex eller nåt och vill duscha igen, hehe). Jag fattar det inte.

Man kan vara fräsch utan att duscha tre gånger om dagen!

Man kan vara fräsch utan att duscha två gånger om dagen!

Man kan vara fräsch utan att duscha ens en gång om dagen!

Ibland mår kroppen bäst av att få vila. Idag duschade till exempel inte jag. Inte luktar jag för det - det finns, för er som inte vet, nåt som kallas tvättlappar, tvål och handfat. (Det enda trista utan dusch är att min frisyr inte riktigt blir som den ska).

Jag har även eksem, som blir värre av överdrivet duschande. Och det är nog bara en tidsfråga innan de där två/tre-gånger-om-dagen-duscharna också får det, i deras fall säkert atopiskt eksem. Själv har jag böjveckseksem, ett kroniskt sattyg. Men det kunde ju ha varit värre såklart. :)

Viktigast när det gäller att vara fräsch och lukta gott, är att man byter underkläder och tröja varje dag, samt byxor ett par gånger i veckan.

För övrigt vill jag ha bidén tillbaka! Den perfekta badrumsmöbeln! :)

Bombhot i London

Idag kan man läsa om att Londonpolisen hittat och desarmerat en bomb i centrala London. Själv kom jag och min sambo hem just från den stan, i söndags. Tur vi inte är kvar; jag skulle nog blivit rejält uppskakad.

Emellertid är jag lite undrande när det gäller motivet för bomben. Enligt Svenska Dagbladet rör det sig om ett terrordåd:

"En bomb som beskrivs som "massiv" hittades i natt i centrala London och har nu desarmerats. Brittisk polis misstänker att bomben var del i ett nytt terrordåd, uppger Sky News. Nu söker man frenetiskt efter andra bomber i huvudstaden."

Sydsvenskan.se skriver däremot:

"Polisen säger ingenting om vad laddningen kan ha haft för syfte, men det spekuleras om att en stor Prideparad i området i morgon kan ha varit mål för bomben."

Det återstår att se vilket av alternativen det rör sig om. Jag kan i alla fall konstatera att det är en läskig värld vi lever i.

Flickan på gatan

Hon står verkligen på gatan här nedanför. Hon har olika namn och olika utseenden. Säkert också olika beroenden. Olika bakgrund. Olika anledningar. Men hon står här. Hon som står här nere nu är lite halt och vinglig. Hon ser fillippinsk ut och har en glänsande ill-lila tröja, kort-kort skinnkjol och nätstrumpbyxor. Hon står där. Ser sig om, spanar. Hon står inte bara på gatan; oftast måste hon stå på trottoaren för att inte bli påkörd av de bilister som kör förbi i rätt vansinnig fart.

Vissa bilister saktar dock ner. Mitt på blanka dagen stannar nu en röd, ny, sportig bil. Inuti sitter en ung, solbränd kille (såvitt jag kan se). Han trycker på veva-ner-rutan-knappen, hojtar lite lågmält på henne (ser det ut som; mitt fönster bromsar ljuden); hon stapplar fram. De kommer överens om nåt, hon går tillbaka till sitt ställe.

Jag orkar inte stanna vid fönstret för att se hur han kommer tillbaka, efter att ha kört om området - de brukar göra så - och kommer från motsatt håll för att plocka upp henne. Jag orkar bara inte det. Inte denna gång.

Jag tycker synd om henne, det gör jag. Jag tycker synd om henne för hon är så hjälplös. Hon ser påverkad ut - de gör ofta det (och vem kan klandra dem?). Jag tycker synd om att det måste vara så här. Att hon måste sälja sin kropp. Ja. Låta män göra saker med den för lite pengar.

Vad vet jag; kanske har hon detta bara som ett ”extraknäck”? För knark? Knark är väl rätt dyrt va? Hon kanske drar in så pass mycket pengar på detta att det hela är värt det? Målet helgar medlen? Inte? Nänä.

Vad fan vet jag? Jag är ju bara en medelsvensson med akademisk examen, sambo och oerhört starka åsikter. Jag kan ju fan inte veta. Egentligen. Eller kan jag det? Kan jag säga att det killen i den röda bilen gör verkligen är fel? Det är ju ett fritt val, vi lever väl i ett fritt land? Va? Va? Va?

Ja, det kan jag säga. Det är fel, fel, fel! Och det är HANS fel att det existerar! Fanns inga torskar, skulle inga horor behöva finnas. Fanns inte män(niskor) som, trots till synes hög levnadsstandard i övrigt (kanske t.o.m. själva sambo med en lyckligt ovetande!), åkte runt stan och plockade upp kvinnor som är så utsatta/beroende av knark/annat att de upplåter sin kropp åt... äckel... fanns inte de, så garanterar jag att vi skulle ha en bättre värld.

Jag kan ingenting göra här och nu. Jag kan bara berätta vad jag ser, och sen fly ifrån det. Ja, fly. Vad fan ska jag göra?!

Prostitution (ytterst av latin prostituere, ’(offentligt) ställa ut’)

Jo, nog är hon utställd där, på gatan. Nedanför mitt fönster.

För en bättre värld!

Att ingen tänkt på det tidigare är egentligen ett mysterium. Ransonering är ju ett beprövat sätt för människor att hantera underskott av alla de slag. Varför skulle det funka mindre bra när det gäller koldioxidutsläppen?

I Arbetaren skriver man om det förslag som nu ligger uppe hos regeringen i Storbritannien. Tanken är att varje medborgare tilldelas ett ransoneringskort som är "tankat" med en viss mängd utsläppsrättigheter. Detta kort används sedan varje gång man t.ex. betalar elräkningen eller tankar bilen. Sen kan man, om man har krediter kvar på sitt kort efter en given period, sälja utsläppskrediter till de som har förbrukat för mycket.

Mycket smart! Vi måste faktiskt på allvar bli medvetna om hur vi konsumerar och vill vi alla ha en bra värld - och det vill vi väl? - så måste vi faktiskt handla! Det räcker inte med ett prata om det och det räcker tyvärr inte att bara köpa produkter som är märkta som t.ex. ekologiska, eller som senast: klimatmärkt mat. Ransonera mera!

Mindre än minst

Måste bara spy lite: [klicka]

Det är Så. Jävla. Hemskt.

Sluta upp!

Lägg av!

Var MÄNNISKA för helvete!

LEV och NJUT!

Kvinnor är från Jorden, män är från Jorden!

Det är så skönt att få läsa om forskning som faktiskt bekräftar vad man redan tänker. Hur det ser ut.

Jag har länge varit så sjuuukt trött på alla som hävdar att "jamen, tjejer är ju tjejer och killar killar", och som hyllat gubbjäveln John Grays patetiska bok. Folk som inte alls fattar hur det andra könet tänker. Sånt. Visst finns det skillnader, men för bövelen: det finns större skillnad mellan olika individer än det gör mellan könen.

Detta får mig att tänka på ett underbart svar-på-tal på uttalandet "Om kvinnor och män blir för olika så försvinner spänningen mellan könen", ur boken Ordination: Vardagsfeminism av Jennie Sjögren:

"- Om varje individ får vara sig själv utan att tvingas anpassas till könsroll och sexuell identitet blir det nog mer spännande på fler plan." (s. 20)

Ha! Kunde inte ha sagt det bättre själv!
Passar även på att visa en fantastisk illustration ur boken, ritad av Lotta Sjöberg. Superbt.

Snälla tåg.

Äntligen tar man tågresandet till nya nivåer! Svd.se skriver om hur Fritidsresor och SJ nu drar igång försök med charter via tåg. Det handlar både om miljötänkande och, självklart, förnyelse.

Jag, som både är miljömedveten och har lite flyrädsla light, blir jättenyfiken. Jag kan verkligen se mig själv susandes fram genom Europa, i en trevlig och rymlig kupé. Visst att tågresor tar bra mycket mer tid i anspråk - i artikeln nämns exemplet Italien; tre timmar med flyg och ett dygn med tåg - men personligen anser jag att man förlorar mycket intressant när man flyger. Vackra landskap är ett exempel (även om man ju oftast kan se lite landskap vid start och landning). Visshet om avstånd är en annan. Det är härligt när man upplever resan, hela resan liksom.

Det kan ju självklart bli tal om en hel del träsmak i röven - vilket jag bl.a. upplevt efter 12 timmar på tåg upp till Umeå - men man kan ju faktiskt gå upp och gå. Fika lite i bistron. Ja, ni vet.

Ah. Hoppas att detta är något som de fortsätter med, för i så fall åker jag gladeligen på tågsemester nästa sommar!

Waldorf är bra!

Nu vill skolminister Björklund att ALLA elever i svenska skolor ska göra nationella prov redan i tredje klass. Detta gäller även waldorfskole-elever, trots att detta egentligen strider ganska grovt mot pedagogiken. I waldorfskolan förekommer inte samma hårda tryck på eleverna i de lägre klasserna, så som det gör i många av de vanliga skolorna. Man värdesätter och är lyhörd inför den individuella utvecklingen hos varje unik elev. Alla barn besitter inte samma kunskap i läsande och skrivande i åttaårsåldern, men självklart kommer pressen att lära sig allt det väsentliga så småningom.

Waldorfskolans pedagogik är en mycket bra pedagogik som ser till hela människan och som inte enbart fokuserar på krass kunskap. Undersökningar har dessutom visat att waldorfelever i större utsträckning än "vanliga" elever går vidare till högre utbildning, de känner ett större ansvar för moraliska frågor och tar mer avstånd från rasistiska ideologier.

Jag själv, som genomgått tolvårig waldorfskola, känner mig på intet vis sekteriserad. Tvärtom känner jag att jag genom waldorf har tillåtits att växa som människa och intellektuell varelse. Frågan är hur bra det hade gått om jag hade tvingats göra prov redan i tredje klass. Förmodligen hade jag, som lärde mig läsa väldigt tidigt, klarat mig mycket bra. Men alla mina klasskamrater hade kanske inte gjort det. Och hur hade det påverkat dem? Svårt att svara på nu förvisso.

Blir spännande att följa debatten...

Seriöst, alltså.

Som den flitige mediebrukaren redan vet, så har nu vår Littorin kommit med förslag om ytterligare ändringar för de arbetslösa i landet. Från och med i sommar slopas regeln om att man, de första 100 dagarna i sin arbetslöshet, får lov att söka arbeten i sin geografiska närhet. Nu ska man söka jobb i hela landet. Från dag 1.

"Man måste kunna söka ett lämpligt arbete även om det ligger på någon annan ort, säger arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin till Ekot.", skriver SvD.se. Jahaja. Så nu ska man alltså få ännu mer tryck på sig som arbetssökande.

Jag var arbetslös i ett år innan jag (thank god) fick en projektanställning. Då hade jag ynnesten att vara berättigad a-kassa på studievillkoret - något som man ej längre kan få - och fick innan dess (90 dagars karens var det) söka mig till socialkontoret i min dåvarande kommun. Då gäller det att inte ha stolthet i kroppen, må jag lova. Hugaligen.

Jag sökte jobb och jag sökte jobb. Nämnde jag att jag sökte jobb? Över hela landet, jojomensan. Men fick jag nåt? Icke. Visst, jag ska villigt erkänna att jag inte sökte okvalificerade tjänster i t.ex. Luleå (120 mil ifrån där jag bodde), men jag tvivlar också starkt på att de skulle vara intresserade av en akademiker som har helt andra mål.

Med intresse har jag följt kommenterandet av denna nyhet, och det som framförallt slår mig är bristen på förståelse hos dem som envisas med att skriva saker som "jag har inte lust att betala för er som är lata" och "man måste ju flytta för jobb, det har folk gjort i alla tider!". Visst ska man flytta om jobbet kräver det. Men det kan ju för hela fridens skull inte ligga nåt självändamål i att söka jobb som ligger jättelångt ifrån där man bor.

Dessutom: ska alla flytta runt? Dalmasar till Skåne, och skåningar till Dalarna?

Och ännu ett frågetecken höjer sig kring problematiken hur det ska funka för alla med sambo och/eller familj. Visst kan man veckopendla, men det förutsätter ju att man har ekonomin till det. De som hävdar att detta är självklart, tillhör oftast just den kategorin som har rätt skapligt med pengar. Samma personer har fått alla sina jobb via kontakter (bara en misstanke förstås) och har aldrig varit arbetslösa, på grund av brett kontaktnät och så vidare.

Jag är faktiskt nervös över vart Sverige är på väg. Jag läste precis en grymt intressant bok, "Barskrapad" av den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreich. Där "wallraffar" hon genom att försöka överleva i låglönebranschen. Mycket obehagliga fakta dyker upp. Läs mer här, och låt dig förskräckas. Vill vi ha det som i USA? För det verkar inte vara bättre, med tanke på utvecklingen...

Buffalo Stance?

Jag såg en tjej för nån vecka sen. Det är klart; jag ser många tjejer dagligen men denna tjej hade nåt speciellt. Det var i rusningstid och jag hann knappt uppfatta hur hon såg ut, när hon swischade förbi mig där på busshållplasten. Men en sak såg jag, och jag gjorde det med råge: hon hade Buffalo-skor.

Höga, feta, senapsgula platå-gympaskor. Jag svär, jag hade dessförinnan inte sett såna sedan 1999.

Jag minns hur det var. Och nu kommer en bekännelse. Hösten 1998 var jag i en skoaffär och skulle köpa - tada! - ett par skor. Och där var de: snygga, svarta och nästan lite cyber-aktiga. Jag smälte. Jag skulle ha dem! Så självklart köpte jag dem. Jag var så SNYGG i dem. Grymt snygg.

Senare märkte jag hur lurad jag hade blivit. Ty plötsligt var det FJORTISAR och KICKERS som hade dessa skor. Och lika plötsligt blev mina skor fula. Jag lovar. Visserligen hade jag stolthet nog att fortsätta använda dem ett tag, men nästa säsong blev det en helt annan sorts skor. Associationerna var liksom inte speciellt trevliga längre. Men hallå. Detta var år 1998. Nu är det år 2007. Köper folk sånt där längre? Jag säger då det...

Men in tights, eller nåt.

En intressant observation jag har gjort, eller egentligen nåt som jag lagt märke till under flera år, är att männen på Friskis & Svettis av nån märklig anledning föredrar att klä sig i små, små tajta shorts när de gympar.

Jag har faktiskt räknat, och visst, det förekommer män med längre - och vidare - byxor, men de är försvinnande få till antalet OCH de är aldrig yngre än 35.

De jag talar om är oftast runt 45+ och plagget de "bär" kan närmast liknas vid ett par fotbollsshorts från 1977. Oftast är dessa shorts obarmhärligt avslöjande, och jag mår ibland nästan fysiskt dåligt av åsynen av dem. Vad är det för fel på vanliga, långa, gympa-byxor - något som praktiskt taget alla kvinnliga motionärer har på sig?

Jag har ett par teorier om varför det förhåller sig på detta vis:

1. Männen som tränar på F&S är fullkomligt obekymrade om det hela. Nästan likgiltiga. "Vad är det för fel på dessa?" undrar de om sina gamla träningsshorts från Korpen-fotbollen anno 1973. "De är ju fortfarande hela och bra. (Att man inte längre tillverkar såna här, i ett så pass robust material är en gåta!").

2. Männen som tränar på F&S gillar att se retro ut. De gillar dessutom att flasha lite hud titt som tätt. "Mmm, erotiskt!" tänker de, och blir rentav lite styva i brallan av att beskåda spegelbilden där i hallen (som f.ö. innehar border på tapeterna och en hatthylla med förgyllda knoppar). "Läckert!" affirmerar de sig själva, och sticker sen iväg till dagens träning.

Eller...?

Manligt (s)vin(n).

Alltså, fy fan. Jag säger bara det. Fy fan. Läste precis en några veckor gammal kolumn på svd.se, och blev så otroligt upprörd!

Det handlar om hur tre killar blivit friade från grov våldtäkt av en 15-årig flicka. Anledningen? Jo, att flickan ju hade haft sex med en av killarna tidigare under kvällen och att hon senare, efter den brutala gruppvåldtäkten, varit nykter nog att ringa en kompis och gråta. !!! Som kolumnisten skriver så blir det ju ett moment 22: hade hon inte ringt vännen, hade det ju inte funnits vittnen.

Kontentan av kolumnen är att rättsväsendet i detta land tycks sätta en enormt låg nivå för vad som är intelligent av en man. För de är väl klart att en man tror att det är OK att, tillsammans med två andra män, ha både oralt och vaginalt gruppsex med en aspackad tjej som LIGGER OCH SOVER!!! *ironi* För helvete, det är inte NORMALT och INGEN NORMAL MAN SKULLE GÖRA SÅ!

Fan.

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_14406448.asp

Ljudbajsare.

Vad är det med folk som aldrig, jag menar aldrig, kan vara tysta? De som alltid måste låta, ja bokstavligt talat göra ljud ifrån sig - heeela tiden?

Exempel 1: Personer som är vad sociologen Johan Asplund kallar "asocialt pratsamma". Dessa människor, och nu tänker jag särskilt på en person, pratar och pratar och verkar vilja göra sken av att vara sociala individer, men i själva verket lyssnar de inte - de kommunicerar inte. Inte alls.

"Den asocialt pratsamma pratar självfallet inte med sin motpart. Hon pratar snarare med sina tåspetsar eller sin handväska. Hon kanske sitter och snurrar på ett glas och pratar med det. Det är viktigt att undvika motpartens blick. /.../ Den asocialt pratsammas blick är ömsom flackande, ömsom fixerad. Väggen bakom motpartens rygg kan bli till synes noggrannt inspekterad. Däremellan kan de egna naglarna fixeras minuter i sträck. Den asocialt pratsamma kan i likhet med den nervöst pratsamma tala inte bara när hon andas ut utan också när hon andas in. Den nervösa är så euchafferad att hon inte kan koordinera sin tal- och andningsrytm. Den asocialt pratsamma försöker däremot förhindra att motparten kommer med ett inpass när hon själv drar andan." (Asplund, 1987, Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet. s. 37-38. )


Exempel 2: Personer som påminner om de asocialt pratsamma, men som istället för konstant prat, gör allehanda ljud ifrån sig. Det kan röra sig om att nynna på en sång (oavsett hur falskt), vissla en ever-going melodi, knäppa med fingrarna eller nånting helt annat. Det viktiga är att detta pågår utan någon som helst respekt för omgivningen.

Jag skulle vilja komma in i deras huvuden för att förstå hur de tänker. Om de gör det.

Solreflexer.

Alltså, hur skönt är det inte när solens strålar äntligen värmer ens ansikte igen, efter månader av mörker? Det är som om livet försiktigt knackar på och vill röra om i grytan igen. Som om man påminns om att man faktiskt har ett liv, till och med.

Jag hyllar vårsolen, men mest hyllar jag den för att dess strålar får mig att le lite. Faktiskt.

Och trots att jag är risig och sliten, och säkert skulle kunna klaga lite idag också, så mår jag bättre. Bättre än igår i alla fall. Det måste vara solen. Solretningar.

<- ego, våren 2005.

Sätesmuskulatur.

Vad är det med folk egentligen? På vilket sätt är det artigt, smart och trevligt att ockupera båda sätena i en buss? Alltså, innan nån säger nåt om att det ju är skönt att kunna ställa upp sin väska på sätet bredvid: jag snackar inte om nåt slags extra förvaringsutrymme, nej nej. Detta är betydligt allvarligare.

Jag talar om folk som sätter sig på det yttersta av två säten! Det är helt OK när det är väldigt få passagerare på bussen och man snart ska hoppa av ändå. Men när andra tvingas STÅ upp och dessa sätes-ockupanter ändå inte hoppar in ett snäpp! Härom dagen satt jag i en buss där det kryllade av såna här ockupanter och det var nästan så att det blev komiskt: på hela vänstersidan av bussen var det enbart på yttersta sätena det satt någon! Och samtidigt stod folk upp, bredvid...

Hur kan man INTE fatta att det är ohyfsat att bara sitta så där utan att låta andra sitta? Nu ska väl sägas att det uppstår tillfällen då det kan vara berättigat att göra på detta vis. T.ex. så händer det (tydligen rätt ofta här i stan) att det regnar in i bussarna och då drabbas oftast de yttersta sätena mest. Blött som fan, med andra ord. Men ändå. Hallå, vad är det frågan om!?