Nu vill skolminister Björklund att ALLA elever i svenska skolor ska göra nationella prov redan i tredje klass. Detta gäller även waldorfskole-elever, trots att detta egentligen strider ganska grovt mot pedagogiken. I waldorfskolan förekommer inte samma hårda tryck på eleverna i de lägre klasserna, så som det gör i många av de vanliga skolorna. Man värdesätter och är lyhörd inför den individuella utvecklingen hos varje unik elev. Alla barn besitter inte samma kunskap i läsande och skrivande i åttaårsåldern, men självklart kommer pressen att lära sig allt det väsentliga så småningom.
Waldorfskolans pedagogik är en mycket bra pedagogik som ser till hela människan och som inte enbart fokuserar på krass kunskap. Undersökningar har dessutom visat att waldorfelever i större utsträckning än "vanliga" elever går vidare till högre utbildning, de känner ett större ansvar för moraliska frågor och tar mer avstånd från rasistiska ideologier.
Jag själv, som genomgått tolvårig waldorfskola, känner mig på intet vis sekteriserad. Tvärtom känner jag att jag genom waldorf har tillåtits att växa som människa och intellektuell varelse. Frågan är hur bra det hade gått om jag hade tvingats göra prov redan i tredje klass. Förmodligen hade jag, som lärde mig läsa väldigt tidigt, klarat mig mycket bra. Men alla mina klasskamrater hade kanske inte gjort det. Och hur hade det påverkat dem? Svårt att svara på nu förvisso.
Blir spännande att följa debatten...
måndag 26 mars 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Har ännu inte stött på någon som gått waldorfskola som kan prata bra engelska...
Självklart ska samma krav gälla för ALLA grundskoleformer! Om man inför centralt prov för 3:e klassare så ska detta såklart också gälla Waldorf och alla andra friskolor.
Om waldorf elever hisotriskt sett faktiskt har bättre resultat av hela skolgången (1-9) än andra skolformer hör inte hit. Det beror troligen på att elever som går på waldorf har mer akriva föräldrar (dom har ju valt skolan) som troligen bryr sig mer om sina barns skolgång än "snittföräldern" och därför går det i snitt bättre för waldrof eleverna.
/DN
Anonym 1: Hej på dig! Här är jag!
Anonym 2: Jag håller inte med om det du säger, att det hänger på föräldrarna. Det är iofs möjligt att föräldrarna till waldorfelever bryr sig mer om skolgången - inte minst eftersom de är aktiva iom t.ex. basarer och regelbundna föräldramöten - men att det skulle vara deras förtjänst vad barnen lär sig stämmer inte.
Jag tror att det istället handlar om att waldorflärarna många gånger (jag säger inte a l l t i d; det finns brister med waldorfskolan, precis som med andra skolor) är mer engagerade än den genomsnittlige läraren (man har som waldorflärare lägre lön och det borde visa på stort intresse att man då ä n d å hänger sig åt pedagogiken).
Självfallet fungerar det inte lika bra för alla elever, men jag kan med säkerhet säga att merparten av alla f.d. waldorfelever jag känner är allmänbildade, mycket språkkunniga, medkännande och fortfarande kunskapstörstande.
Sen tycker jag, som svar på det du först skrev, att idén med nationellt prov i tredje klass inte är nån bra idé vare sig det handlar om vanlig kommunal skola eller waldorfskolor. Bara så att det var sagt.
Kul att ni tittade in. :)
Jag har Waldorfare i släkten, och jag kan inte påstå att de är kompetenta till överhuvudtaget någonting... jo, kan ske odla biodynamiskt, men det kommer man inte speciellt på här i världen
Tre av mina nära släktingar har gått i Waldorf i alla år, tyvärr. De klarar inte av att jobba, arbetstakten är för hög... de övriga Waldorfare jag träffat på i mina da´r fluffar omkring i sin egen lilla värld, som verkar skimra totalt i rosa... Jag blir bara glad när jag hör att andra anammar vad jag alltid sagt om Waldorf -nämligen att de äntligen skall följa utbildningsplanen som alla andra!!!
Väldigt vad alla är rädda för Waldorfpedagogiken.
Det är intressant att borgarna som värnar som om alla frihet vill sköta skolan enligt en stalinistiskt modell. Inga frihetsgrader överhuvudtaget.
Varje barn bör få utvecklas i sin takt. Och självklart skall alla barn uppnå samma kunskapsnivå när man passerat hela skolan.
Kanske kan man fråga miljöminister Andreas Carlgren - själv utbildad i Waldorfpedagogik - om man kan bli nåt i livet.
Äh, vad har ett litet prov för betydelse. Klart att alla ska göra det, men om Waldorflärarna lägger mindre vikt vid det så är väl ingen skada skedd. Det kan ju vara bra att granska Waldorfbarnens utveckling. Kanske bevisas de pedagogiska teorierna genom statestiken som kommer från dessa nya nationella prov.
Nu tycker jag att man får ta och skilja på waldorfskole-elever och antroposofer som lever biodynamiskt och fullfjädrat. Jag respekterar dessa människor, men lever själv inte på det viset. För att citera ett svar på Waldorfskolefederationens hemsida: (http://www.waldorf.se/faq.php)
"För där (på waldorfskolan) hittar du mycket moderna människor med helt olika bakgrunder, mycket få är antroposofer (ett i och för sig lite diffust ord: när är man antroposof?). Där dominerar dock köttätande personer som då och då slinker in på Mac Donalds med barnen på väg från fotbollsträningen. Praktiskt taget alla har TV, video och dvd, en del är aktiva i branschen som filmproducenter, regissörer och filmskådespelare. Normalt blir föräldrakretsen runt en klass (i synnerhet under det första skolåren) en mycket varm, aktiv gemenskap där man deltar hur mycket eller lite man vill."
Sen undrar jag om de du känner, dina släktingar t.ex., verkligen är så representativa för f.d. waldorfelever i allmänhet. Det finns många framgångsrika människor som har gått i waldorfskola (och alltså inte bara jag, haha). Ringer det några klockor när du hör namn som Michel Ende (författare), Annie Lennox, Jennifer Aniston, Selma Lagerlöf, Andrea Reuter (filmrecensent) osv...?
Själv har jag haft barn i Montessoriskolor. Där har man en pedagogik som går ut på att "följa barnen" och mata dem med material när intresset väcks. Tanken är att barn har en enorm kapacitet till lärande, när väl mognad och intresse finns. När våra barn nu flyttat till "vanliga" skolor ser vi en rätt tydlig skillnad: undervisningen är stelare och mer gruppinriktad (mer stressande, tycker jag, trots att det är mindre utmanande).
Men, pedagogik i all ära, många friskolor har problem med att hitta behöriga lärare. Och man får också räkna med att barnen flyttar, och så småningom hamnar i kommunal skola. Då är det en fördel om barnens kunskaper är någorlunda lika de andra barnens. Har de gått i en "konstig" skola, och dessutom inte kan lika mycket som de andra barnen, kan de få det rätt jobbigt.
Tyvärr är också kunskapen om alternativa pedagogiker rätt låg i kommunala skolan, så lärarna snarare spär på fördomarna än hjälper till att motarbeta dem.
Sara:
Det går ALLTID att urskilja några få utmärkande element i en jätteskock med får...!
Jo, eftersom mina släktingar INTE är de enda med Waldorf-anda jag känner... och att de jag känner gått i olika skolor så kan jag med gott samvete påstå att Waldorf är ett enda stort fluff där det stora flertalet inte har en aning om hur det verkliga livet ter sig... de får t ex en stor chock när de skall ut i arbetslivet och tempot där... det finns ju liksom inga Waldorf-arbetsplatser såvida man inte räknar in Samhall-gruppens arbetsplatser (dock inget ont om dem, det vill jag direkt säga!!!) men där är den enda platsen de kan arbeta i den takt de blivit utbildade till...
Anonym:
Nu blev jag faktiskt lite ledsen. Men jag ska inte ta åt mig. Det är trist att du har en sån taskig erfarenhet av waldorf. :(
Det är klart att det finns baksidor av att gå på waldorfskola, och det gäller särskilt om man går på en skola som ligger långt från ett större samhälle. Själv gick jag dock i en medelstor skola i en medelstor stad, så jag fick väldigt mycket kontakt med den s.k. verkligheten under min skoltid.
Jag kan dock förstå vad du menar med att somliga får en chock av att komma ut efter skoltiden. Dock vill jag påpeka att det gäller långt ifrån alla, plus att dessa stackare förmodligen haft en rätt extrem-skyddad uppväxt i övrigt.
Personligen har jag bara haft det bra, även om man som liten ofta fick utstå spott och spe från andra barn som genom sina föräldrar fått ärva dumma fördomar om "waldorf-ungar": att de bara klär sig i ylle och leker med kastanjer. Återigen är det fråga om en svårighet att skilja mellan skolan och familjen.
Jag är akademiker och har aldrig haft några som helt problem med att fungera på arbetsmarknaden. Och Samhall-människorna är ju jättesnälla - de städade min trappuppgång när jag pluggade - men om de gått i waldorfskola är tveksamt. Det skulle väl vara nån av särskolorna som finns på vissa waldorfskolor i så fall.
Sara:
Jag bor i Gbg, mina släktingar och övriga känningar bor i Gbg.
Att barnen från första början sätts i Waldorfskola är ju ett tecken på överbeskydd... Klart man skall akta och skydda barnen, men att skärma dem från verklighete´n är farligt, jättefarligt!!
Jag vill återigen säga att jag INTE ser ner på de människor som arbetar på Samhall, däremot är jag j*gt irriterad på Samhall för att de inte ger sina anställda rätt lön, men det är en annan diskussion.
Du börjar ju själv att vackla i din övertygelse om Waldorfs förträfflighet när du håller med mig om "att somliga får en chock av att komma ut efter skoltiden" (citerat från ditt senaste inlägg)... ja, tyvärr så är det på det sättet att vår verklighet är hårdare och snabbare än vad Waldorfars verklighet är.
Jag tänker inte kommentera med fler inlägg, jag har fått förmedlat vad jag tycker om Waldorf, och som ovan nämnt: du håller ju med mig till viss del.
Ha det bra Sara!
Anonym: OK. :) Tack för dina synpunkter. Det är alltid trevligt att diskutera! :)
Hej hej!
/Sara
Ja, det är för jävligt med prov redan i år 3. Dom är ju så fruktansvärt små då och pressen ska inte behöva komma redan i den åldern, men men inte jag som bestämmer det tyvär. :/ // Maria.
Som Grön Anarkistisk civilisations-kritiker tycker jag det låter fantastiskt att människor som har gått waldorf-skola har svårare att hänga med i arbetstempot på arbetsläger... förlåt jag menar arbetsplatser... då kanske dom blir mer benägna till att göra revolution... hoppas att dom kan göra waldorf-skolorna änuu "flummigare" så att barnen blir svårare att anpassa senare...
personligen kommer jag (om jag får barn) att inte sätta dom i nån skola överhuvudtaget.. skolor är ett ända stort övergrepp på barn för att knäcka deras själ och förvandla levande människor till traumatiserade skuggor av sig själva...
"for the destruction of civilisation"
- Svartbjörn
Rätt kul diskussion Anonym för här. "Att Waldorfare lever i ett rosa fluff" Att fd waldofelever inte klarar av det "vanliga" livet för att det är för tempofyllt. Att de inte är kompetenta till någonting...Jag som fd waldorelvev (årskurs 1-9) är en mkt nöjd sådan. Jag lever ett bra liv med många bollar i luften och ett jävlar anamma. ( Just nu: Heltidsjobb på förskola + extrajobb en kväll i veckan som teaterlärare, jag sitter i styrelsen för en teater, jag är frilansande teater/operarecensent vilket innebär 1-6 uppdrag i månaden, jag läser på högskolan en kväll i veckan på 60p nivå,(Har sedan tidigare runt 120 p) jag leder en vuxengrupp i teater (som ingår i utb på högskolan) samt repterar en pjäs. Jag lärde mig läsa som sexåring och slukade P.A Fogelströms Mina drömmars stad som 11 åring. så nog fan klarar sig waldorfelever bra. Jag har dessutom byggt en kajak på fritiden, vilket jag antagligen inte vågat mig på om jag inte haft hantverk som ämne i skolan som barn.
Waldorfpedagogiken är fantastisk! Mina fyra barn är "waldorfungar". De är smarta, sociala, kan engelska bättre än genomsnittet, höga betyg i gymnasiet och intresserade av livet. De tittar på TV, är skickliga datoranvändare, spelar tv-spel, stavar korrekt, vana vid att framföra vad de vill ha sagt och har kvar förtroendet för vuxenvärlden. De har heller inte drabbats av den mörka skoltröttheten som är så väl utbredd hos de flesta andra skolbarn.
Skicka en kommentar