Ljudbajsare.

Vad är det med folk som aldrig, jag menar aldrig, kan vara tysta? De som alltid måste låta, ja bokstavligt talat göra ljud ifrån sig - heeela tiden?

Exempel 1: Personer som är vad sociologen Johan Asplund kallar "asocialt pratsamma". Dessa människor, och nu tänker jag särskilt på en person, pratar och pratar och verkar vilja göra sken av att vara sociala individer, men i själva verket lyssnar de inte - de kommunicerar inte. Inte alls.

"Den asocialt pratsamma pratar självfallet inte med sin motpart. Hon pratar snarare med sina tåspetsar eller sin handväska. Hon kanske sitter och snurrar på ett glas och pratar med det. Det är viktigt att undvika motpartens blick. /.../ Den asocialt pratsammas blick är ömsom flackande, ömsom fixerad. Väggen bakom motpartens rygg kan bli till synes noggrannt inspekterad. Däremellan kan de egna naglarna fixeras minuter i sträck. Den asocialt pratsamma kan i likhet med den nervöst pratsamma tala inte bara när hon andas ut utan också när hon andas in. Den nervösa är så euchafferad att hon inte kan koordinera sin tal- och andningsrytm. Den asocialt pratsamma försöker däremot förhindra att motparten kommer med ett inpass när hon själv drar andan." (Asplund, 1987, Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet. s. 37-38. )


Exempel 2: Personer som påminner om de asocialt pratsamma, men som istället för konstant prat, gör allehanda ljud ifrån sig. Det kan röra sig om att nynna på en sång (oavsett hur falskt), vissla en ever-going melodi, knäppa med fingrarna eller nånting helt annat. Det viktiga är att detta pågår utan någon som helst respekt för omgivningen.

Jag skulle vilja komma in i deras huvuden för att förstå hur de tänker. Om de gör det.