Snälla tåg.

Äntligen tar man tågresandet till nya nivåer! Svd.se skriver om hur Fritidsresor och SJ nu drar igång försök med charter via tåg. Det handlar både om miljötänkande och, självklart, förnyelse.

Jag, som både är miljömedveten och har lite flyrädsla light, blir jättenyfiken. Jag kan verkligen se mig själv susandes fram genom Europa, i en trevlig och rymlig kupé. Visst att tågresor tar bra mycket mer tid i anspråk - i artikeln nämns exemplet Italien; tre timmar med flyg och ett dygn med tåg - men personligen anser jag att man förlorar mycket intressant när man flyger. Vackra landskap är ett exempel (även om man ju oftast kan se lite landskap vid start och landning). Visshet om avstånd är en annan. Det är härligt när man upplever resan, hela resan liksom.

Det kan ju självklart bli tal om en hel del träsmak i röven - vilket jag bl.a. upplevt efter 12 timmar på tåg upp till Umeå - men man kan ju faktiskt gå upp och gå. Fika lite i bistron. Ja, ni vet.

Ah. Hoppas att detta är något som de fortsätter med, för i så fall åker jag gladeligen på tågsemester nästa sommar!

Waldorf är bra!

Nu vill skolminister Björklund att ALLA elever i svenska skolor ska göra nationella prov redan i tredje klass. Detta gäller även waldorfskole-elever, trots att detta egentligen strider ganska grovt mot pedagogiken. I waldorfskolan förekommer inte samma hårda tryck på eleverna i de lägre klasserna, så som det gör i många av de vanliga skolorna. Man värdesätter och är lyhörd inför den individuella utvecklingen hos varje unik elev. Alla barn besitter inte samma kunskap i läsande och skrivande i åttaårsåldern, men självklart kommer pressen att lära sig allt det väsentliga så småningom.

Waldorfskolans pedagogik är en mycket bra pedagogik som ser till hela människan och som inte enbart fokuserar på krass kunskap. Undersökningar har dessutom visat att waldorfelever i större utsträckning än "vanliga" elever går vidare till högre utbildning, de känner ett större ansvar för moraliska frågor och tar mer avstånd från rasistiska ideologier.

Jag själv, som genomgått tolvårig waldorfskola, känner mig på intet vis sekteriserad. Tvärtom känner jag att jag genom waldorf har tillåtits att växa som människa och intellektuell varelse. Frågan är hur bra det hade gått om jag hade tvingats göra prov redan i tredje klass. Förmodligen hade jag, som lärde mig läsa väldigt tidigt, klarat mig mycket bra. Men alla mina klasskamrater hade kanske inte gjort det. Och hur hade det påverkat dem? Svårt att svara på nu förvisso.

Blir spännande att följa debatten...

Seriöst, alltså.

Som den flitige mediebrukaren redan vet, så har nu vår Littorin kommit med förslag om ytterligare ändringar för de arbetslösa i landet. Från och med i sommar slopas regeln om att man, de första 100 dagarna i sin arbetslöshet, får lov att söka arbeten i sin geografiska närhet. Nu ska man söka jobb i hela landet. Från dag 1.

"Man måste kunna söka ett lämpligt arbete även om det ligger på någon annan ort, säger arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin till Ekot.", skriver SvD.se. Jahaja. Så nu ska man alltså få ännu mer tryck på sig som arbetssökande.

Jag var arbetslös i ett år innan jag (thank god) fick en projektanställning. Då hade jag ynnesten att vara berättigad a-kassa på studievillkoret - något som man ej längre kan få - och fick innan dess (90 dagars karens var det) söka mig till socialkontoret i min dåvarande kommun. Då gäller det att inte ha stolthet i kroppen, må jag lova. Hugaligen.

Jag sökte jobb och jag sökte jobb. Nämnde jag att jag sökte jobb? Över hela landet, jojomensan. Men fick jag nåt? Icke. Visst, jag ska villigt erkänna att jag inte sökte okvalificerade tjänster i t.ex. Luleå (120 mil ifrån där jag bodde), men jag tvivlar också starkt på att de skulle vara intresserade av en akademiker som har helt andra mål.

Med intresse har jag följt kommenterandet av denna nyhet, och det som framförallt slår mig är bristen på förståelse hos dem som envisas med att skriva saker som "jag har inte lust att betala för er som är lata" och "man måste ju flytta för jobb, det har folk gjort i alla tider!". Visst ska man flytta om jobbet kräver det. Men det kan ju för hela fridens skull inte ligga nåt självändamål i att söka jobb som ligger jättelångt ifrån där man bor.

Dessutom: ska alla flytta runt? Dalmasar till Skåne, och skåningar till Dalarna?

Och ännu ett frågetecken höjer sig kring problematiken hur det ska funka för alla med sambo och/eller familj. Visst kan man veckopendla, men det förutsätter ju att man har ekonomin till det. De som hävdar att detta är självklart, tillhör oftast just den kategorin som har rätt skapligt med pengar. Samma personer har fått alla sina jobb via kontakter (bara en misstanke förstås) och har aldrig varit arbetslösa, på grund av brett kontaktnät och så vidare.

Jag är faktiskt nervös över vart Sverige är på väg. Jag läste precis en grymt intressant bok, "Barskrapad" av den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreich. Där "wallraffar" hon genom att försöka överleva i låglönebranschen. Mycket obehagliga fakta dyker upp. Läs mer här, och låt dig förskräckas. Vill vi ha det som i USA? För det verkar inte vara bättre, med tanke på utvecklingen...

Buffalo Stance?

Jag såg en tjej för nån vecka sen. Det är klart; jag ser många tjejer dagligen men denna tjej hade nåt speciellt. Det var i rusningstid och jag hann knappt uppfatta hur hon såg ut, när hon swischade förbi mig där på busshållplasten. Men en sak såg jag, och jag gjorde det med råge: hon hade Buffalo-skor.

Höga, feta, senapsgula platå-gympaskor. Jag svär, jag hade dessförinnan inte sett såna sedan 1999.

Jag minns hur det var. Och nu kommer en bekännelse. Hösten 1998 var jag i en skoaffär och skulle köpa - tada! - ett par skor. Och där var de: snygga, svarta och nästan lite cyber-aktiga. Jag smälte. Jag skulle ha dem! Så självklart köpte jag dem. Jag var så SNYGG i dem. Grymt snygg.

Senare märkte jag hur lurad jag hade blivit. Ty plötsligt var det FJORTISAR och KICKERS som hade dessa skor. Och lika plötsligt blev mina skor fula. Jag lovar. Visserligen hade jag stolthet nog att fortsätta använda dem ett tag, men nästa säsong blev det en helt annan sorts skor. Associationerna var liksom inte speciellt trevliga längre. Men hallå. Detta var år 1998. Nu är det år 2007. Köper folk sånt där längre? Jag säger då det...